-Algot har brutit armen.
-Nä
-Jo, det har han.
-Jaha, men...
-Ambulansen är här och Krister är med honom. Han är rättså lugn. Vill du att de ska plocka upp dig på vägen?
-Ja, det klart.
Hon sa att hon skulle ringa igen när ambulansen körde där ifrån. Rättså skakis berättade jag för Elisabeth, Henrik och lämnade över klassen till Agneta. Tog bilen ner till macken och ringde till Krille, fick prata med Algot också. Han var ledsen men kunde prata. Kändes som att jag väntade en evighet. När ambulansen kom hoppade jag in och bytte med Krille som tog bilen och följde efter. Algot hade fått morfin och smärtan avtog. Han pratade hela vägen om allt möjligt:
-Varför finns det lysen på bakdörrarna?
-Varför är det blått där?
o.s.v.
Han berättade att han hade knutit fast ett snöre i skon och när han skulle gå till Frida och be henne att ta bort det så snubblade han. Han arm såg helt deformerad ut, ingen tvekan om att den var bruten.
Algot sa att Frida frågat om hans arm brukade se ut så och då sa han nej. Det upprepade han flera gånger. Han hade fått en liten nalle av ambulansmännen och han var så tapper!
När vi kom fram till akuten blev vi mottagna av Lena och Lena, Algot tyckte det var kul att de hette likadant, sen fick vi vänta en liten stund på läkaren, Fredrik Ekstrand. Han tog beslutet att de skulle gipsa provisoriskt innan röntgen. Vi fick vänta en liten stund till innan vi blev uppskickade till röntgen. Klockan var ca 10. De tog tre bilder och det syntes två tydliga brott på benen i underarmen. Tillbaka på akuten fick vi vänta en rättså bra stund. Krille började bli ganska kaffesugen och gick ner till cafeterian. När han kom tillbaka hade vi inte fått något besked och han gick ner till vårdcentralen och berättade för farmor. Jag hade redan ringt till mamma. Vid halv tolvtiden blev vi skickade till IVA och en lång väntan på operationen inleddes. Algot hann titta på Bamse, Lady och Lufsen och Harry Potter. Han lekte med allt som fanns, lego, mekano m.m. Kunde ju inte bygga själv men instruerade noga. Självklart började han också bli rejält hungrig, han hade bara druckit välling på morgonen. Blev aldrig någon frukost på skolan...
När vi först kom till IVA frågade vi hur lång tid de trodde att det skulle ta med tanke på att vi behövde ordna för Hugo och Lilly. Sköterskan sa att vi nog fick räkna med ett par, tre timmar med operation, uppvaknande och en till röntgen. Då skulle Krille kunna stanna och Lilly och Hugo vara kvar på fritids och förskolan. Men ju längre tiden gick började vi fundera på hur vi skulle göra. Krille kunde ju köra hem och sen skulle mamma och pappa komma och hämta mig och Algot. Under tiden sms:ade Linda och erbjöd sig att hämta barnen. Det nappade vi på och det kändes såklart jättebra! Inte förrän 16:15 kom de och hämtade Algot för operationen. Jag fick följa med in när de sövde honom. Algot pratade hela tiden med alla sköterskor. När jag tog på mig grön rock och mössa hamnade jag lite bakom och Algot såg mig inte, då hörde jag hur han sa:
-Jaha, nu har mamma gått ut i väntrummet. Lika obekymrad för det. På operationsprovet gjorde han "hus" med syresättningskurvan och skrattade gott innan han fick "skrattgas" och lugnt somnade. Ändå jobbigt att gå därifrån.
Mary Antunes, som var en av sköterskorna skickade ner oss i caféterian och sa att det skulle ta 1-1 1/2timme. Efter en kvart hämtade hon oss och sa att det hade visst gått lite snabbare än vad de hade trott. När vi kom upp på IVA, hörde vi honom längst ner i korridoren, pratade och skrattade igen.
Vi fattade ingenting, redan vaken??? Sköterskan som var med sa att det hörde inte till vanligheterna att man vaknade såhär pigg!
-Jag märkte ingenting sa Algot, jag bara vaknade och så hade jag fått nytt gips. Jag märkte ingenting.
Han mådde inte alls illa och hungern gjorde sig till känna nästan direkt. Han var dock tvungen att ligga en stund för att de skulle se att han mådde bra och efter ca en halvtimme var det dags för röntgen igen. Vi såg direkt på röntgenbilderna att benen hade lagts på plats och att det såg bra ut. Lite väntan till innan doktorn skickade bud att röntgen var okej och han fick äta. Han njöt verkligen, drack vatten, saft, åt en macka och en himla massa mariekex. Han hade fått en alvedon under operationen och hade inte ont. Han var gipsad ända upp till axeln. Doktorn som opererat hade inte tid att komma och prata med oss utan vi fick information av en sköterska på IVA. Innan vi fick åka hem ville de se att han kunde gå omkring och kissa så det tog en stund innan vi kom iväg. Längtan efter Hugo och Lilly började bli riktigt stor!!!
När jag pratade med Frida på fritids andra gången frågade jag om Hugo visste. Hon sa att de tog hand om honom. När vi kom till Älmhult hämtade vi först lite hamburgare på Lilla torggrillen, Algot hade somnat i bilen och jag sprang för att hämta Hugo och Lilly. Lilly blev inte alls glad att se mig, hon ville stanna hos Elsa. Då var klockan över sju...
Hugo och Albin hade köpt en present till Algot, en monstertruck, jag och Krille fick alladinhjärtan som slank ner gott efter hamburgaren. Jag är övertygad om att vi har världens bästa grannar och vänner. Det hade säkert löst sig utan dem också men inte så här bra. <3 face="Trebuchet MS">Hugo berättade att han hade varit på syslöjden när hans fröken sett ambulansen, Elias hade tittat ut och sagt att det var Algot. Hugo tittade också och såg att det verkligen var Algot.
Inte förrän en bra stund senare hade Annika tittat in och berättat för alla i klassen om vad som hade hänt. När vi hade varit hemma en stund brast det för honom och han grät en stund. Han fick sitta lite vid datorn och dagen efter hade jag fått det här mailet:
Inte förrän en bra stund senare hade Annika tittat in och berättat för alla i klassen om vad som hade hänt. När vi hade varit hemma en stund brast det för honom och han grät en stund. Han fick sitta lite vid datorn och dagen efter hade jag fått det här mailet:
Mamma jag har saknat dig och Algot!!!!!!
Algot fick en alvedon innan han somnade strax innan tio, då hade han lite ont och var lite ledsen. Han ville inte vara gipsad men somnade snart och sov som en stock. :-)
Morgonen efter var fingrarna väldigt svullna och kliade men efter lite högläge och fingergympa gick svullnaden ner och Algot är precis som vanlig. För en lite stund sen hörde vi honom ropa:
-Såhär gör man när man hoppar längdhopp, Lilly!
Sen såg vi honom springa och hann inte stoppa honom innan han hoppat. Han har redan blivit bra på att göra det mesta med en hand men behöver såklart lite hjälp emellanåt.
Återbesök om en vecka.
En dag som familjen Jonzon-Karlsson kommer att minnas!
