Algot sov i stort sett hela dagen, åt två chips och drack lite avslagen påskmust.
På långfredagen var han fortfarande väldigt slö och hade ingen vidare matlust, åt lite men strax innan han skulle gå och lägga sig kom allt upp igen... Vi lyckas i alla fall ta oss iväg till IKEA och köpa garderober till vårt sovrum, säng och byrå till Lilly. Hugo fick passa Algot.
01:30 på natten vaknar jag av Lilly hostar eller... Nä, kräks. Där sitter hon helt förtvivlad i sin säng, som tur var hade vi inte hunnit montera ihop den nya.. Samma sak igen, in i duschen och fram med madrass i vårt sovrum. Vi fick slänga både snutan och gosedjuren i tvättmaskinen och nappen i papperskorgen. Det gör ingenting:
-För jag börjar ju bli en stor flicka nu! =)Hon vaknar lika ofta som Algot och har lite svårare att kontrollera sig, många handdukar gick åt.
Vid ett tillfälle är hon riktigt eländig och säger med förtvivlan i rösten:
-Jag är väldigt sjuk mamma, väldigt sjuk.
Påskafton är Algot piggare och Lilly verkar faktiskt också helt okej, även om hon inte äter någonting. Vi monterar garderober, gömmer påskägg och hoppas att det värsta är över. Ställer ändå in påskfirandet i Växjö på påskdagen.
Påskdagens morgon vaknar jag av att Hugo ropar att han är hungrig.
-Är du verkligen säker på att du är hungrig, sist du vaknade och sa att du var hungrig så kräktes du?
Han hinner i alla fall ut till toaletten sen tillbringar han resten av dagen i soffan med en spann. Lilly är inte heller pigg, äter ytterst lite och ligger bara och vilar. På kväller kräks hon igen.
Jag och Krille fortsätter att montera men jag börjar känna mig lite yr och huvudvärken som jag skyllt på sömnbrist blir värre. Framåt eftermiddagen är det dags för mig också. På kväller kräks hon igen. Krille får montera det sista och han lyckas bli klar så att Lilly får sova i sin nya säng sista natten som 2-åring. Hon sover utan napp eftersom hon har blivit en stor flicka nu.
Vid 01:30 vaknar jag av att Krille springer upp ur sängen och så har det gått igenom oss alla...
En påsk ni aldrig kommer att glömma!!!
SvaraRadera